Back on track

Jag skulle faktiskt vilja påstå att jag är det.
Jag har lärt mig hur jag ska hantera saker jag tycker är jobbigt och hur jag ska göra för att jag ska må bra. Vissa dagar kanske det är svårare men för det mest går det för jag vet att jag är någon och jag vet att jag har oerhört många underbara människor runt omkring mig. När nått jobbigt kommer upp måste man verkligen hitta sitt sätt att hantera det på och inte bara gräva ner sig i det, i alla fall inte för länge. Det kan få vara jobbigt ett tag men sen måste man verkligen släppa det och gå vidare. Om man ältar för länge, nått vi tjejer är experter på, blir det bara negativt. Se livet positivt, det som är tufft i livet gör oss starkare. Det tror jag i alla fall.

Ibland kan jag sakna vissa människor som innan betytt så mycket. Vänner man har glidit ifrån, som har flyttat eller som man av någon annan anledning har tappat kontakten med. Jag saknar en av mina bästa vänner men jag tror fortfarande att vi om några år kanske kommer kunna ha en helt vanlig vänskaps relation, jag hoppas det i alla fall. Det är tufft att inse att den man sagt mest till och den som vet mest om en inte längre finns där. Men samtidigt är det en styrka att förstå att jag faktiskt klarar mig utan den personen. Jag är lycklig som jag är just nu och jag mår bra. Mina dagar rullar på utan problem och jag har väldigt lite att klaga på.

Varför gräver vi tjejer ner oss i problem så himla mycket? Vi liksom letar efter saker att klaga på, diskutera och störa oss på. Till vilken nytta? Den energin vi lägger ner på att diskutera onödiga skulle vi egentligen kunna lägga på så mycket viktigare saker. Men sen är det ju så att jag tror att vi är födda för att prata. Vi behöver få ut oss precis allt vi känner innan vi kan gå vidare. Det kan vara världens mest onödiga sak vi stör oss på men vi måste ändå kommentera det. Jag har nog ingen lösning till det här "problemet" känner jag för jag behöver prata av mig, det är en del av min personlighet. Det här var mer ett konstaterande över hur patetiskt och onödigt det egentligen är.

Jag tänkte skriva ett par rader till Lotta här med. Den tjejen har nått inom sig som jag inte kan förstå mig på. Hon har en förmåga att alltid säga rätt saker och alltid sätta saker i ett annat perspektiv för mig så att jag ser tydligare. Hon är nog den som får stå ut mest med mina tankar och tyckande om allt. Vad jag än säger så förstår hon och hennes svar får mig att må tusen gånger bättre. Bara genom att säga några få ord så lyckas hon. Jag är så tacksam för att du finns Lotta och jag är så oerhört glad att du går i min klass!